dem man kämpar för,
dem andra.
fredag 28 januari 2011
onsdag 19 januari 2011
Love Will Tear Us Apart Again
vänskap känns runt i min mun,
ord jag kan lägga på tungan,
men den förblir nog häftad,
och blodet mitt förgiftat.
ett tag till..
måndag 17 januari 2011
alla opostade brev.
När jag tänker på henne tänker jag på:
Hur ljuset alltid vilar så harmoniskt mot detta vackra väsen, för denna figur är allt för utomjordiskt skön, att hon bara inte kan vara från samma planet som jag.
På, hur hon har ett lent strypgrepp om mitt syreintag som gör att min tunga förblir häftad varje gång hon står framför mig.
På, hur hon ser mig spela orörd. Min skådespelartalang.
På, hur hon aldrig pratade vidare mycket, utan lämnade alltid mig till att lösa den rebusen.
På, hur jag vill döda alltdetsomförgörhenne, hur vågar någon göra denne själ rädd.
Själen som färgade mitt gråa eko puderrosa och fick mig bubblig som hallonsoda.
På hur jag vill att hon ska vara lycklig, hur hon ej vilar i min famn, utan mot någon annans barm.
bara du är lycklig.
tisdag 11 januari 2011
söndag 9 januari 2011
sjökvinnan
Jag hatar när jag kan höra att mitt hjärta slår.
När tystnaden fäller ut sig likt ett segel till havs,
när ensamheten lämnar mig med blott en kyss vid ekots djupa säng.
Då surrandet i mina snäckor slocknar.
Då hör jag,
hur hjärtat slår hål
i mitt skrov.
lördag 8 januari 2011
klumpen
Jag tror att min tolk är död.
Det känns som en dolk är körd,
genom klumpen som ska symbolisera det hela.
Kanske dolken bara slant och for mot dennes hals,
kanske syret slutade att existera?
Nu måste jag sätta mig och börja knåpa & knepa.
Jag undrar om varken Hans eller Greta hittade tillbaka till sina ner smulade lakan.
Kommer vi någonsin få veta, hur tonlägena vill leka?
Vill de att orden skall framstå bleka, bredvid hjärnas sargade romans?
ingen kan veta.
söndag 2 januari 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
