Våra fingrar råkade nudda vid varandra.
min hand stelnade till, och Pikis förblev orörlig tills hon plötsligt tog tag i min och tryckte till.
Jag tryckte tillbaka.
Så släppte vi taget, och jag gick min väg,
och redan i trappan vågade jag mig på ett leende, visserligen försiktigt,
men i alla fall ett leende.
/ Baby Jane
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar