lördag 5 juni 2010

Klart

att ingen vill.
ibland inser jag att
folk inte lyssnar
när jag pratar.
det räcker att ett kön står brevid.
könet är mycket mer intressant,
än unnis ord.

klart att ingen vill lyssna.

jag gråter på min
toalett,
& vänder hatet mot
mig själv.

för vem fan
bryr sig
om mina ord?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar